Det finns en allmän överenskommelse om att det vi delar ofta är den ljusa sidan av livet – kanske till och med bakom ett värmande filter. Men vad händer när livet vänder, och det som inte fick hända plötsligt har hänt? Hur förstående är våra följare, och kan vi till och med bli socialt utanför om vi inte delar tillräckligt positiva inlägg?
Det är ofta ur den ljusa sidan som livet skildras i våra sociala medier. När maten står färdig på bordet, ungarna sitter still och någon av dem provsmakade en kidneyböna. Men sällan delar man gråten, bråken och stressen som är en minst lika stor andel av ens vardag. Visst finns det undantag; döden får också plats på internet. På fjallmansbegravning.se kan du till exempel registrera dig i livsarkivet och berätta för dina anhöriga hur du vill bli begraven. Det finns också digitala kyrkogårdar, och platser där man kan tända ett digitalt ljus för någon man saknar.
Döden fick plats i hennes flöde
Kan en mamma lägga upp en bild på sin döende son? Det är en sällan förekommande händelse, och något som är djupt tabubelagt i vårt samhälle. Vi känner oss obekväma, kanske ofrivilligt utsatta för känsligt innehåll, när vi plötsligt får ta del av något så hemskt i våra flöden. En mamma valde att lägga ut en bild på sin son som bara en kort stund därpå dog. Den uppmärksammade händelsen nådde stora rubriker i medierna. Många upprördes medan andra hyllade henne.
Hur gör man med sin partners sociala mediekanaler när den gått bort? En del vill ha kvar kontot, andra vill det inte. Här kan du läsa en liten guide om vad du kan göra när någon går bort och hur du hanterar dennes sociala mediekonton. Man ska heller inte glömma att sociala medier är en plattform för att hedra bortgångna. I DN kan du läsa om hur skådespelaren Michael Nyqvist har hyllats på nätet och här finns ett klipp där man diskuterar det: